Anders:
När jag som tjugoåring upptäckte fotografi sökte jag in på Biskops
Arnö Fotoskola. En av ansökningsuppgifterna var temat fart. Jag gick
ut på gatan och fotograferade bilarna som körde förbi. Jag behandlade
alla uppgifter på detta sätt men det var ju inget en skola ville se,
så jag kom inte in. Jag har ofta återkommit till dessa första bilder.
Nu fotograferade jag därför bilar på nytt.
Hej Daddy, fotograferades 2003 för X-Knowledge Home, en japansk
tidning om arkitektur som också visade en del mode.
Efter denna serie gjorde vi några serier till men vi började tröttna.
Det var för lätt att få saker publicerade. Self Service blev väldigt
sura när vi inte hade haft tid att fotografera för dom en gång. Jag
tror att vi är på deras svarta lista. Vi blev nonchalanta och
slarviga. Det hade varit roligt i början när vi inte trodde att någon
skulle publicera det vi gjorde. Nu kändes det inte längre som om det
fanns några gränser. Så vi tog en paus. När vi sedan ville prova igen
satt det nya personer på redaktionerna. Vi orkade inte slåss för att
komma tillbaks. Vi tyckte vi hade viktigare saker vi ville göra. 2004
flyttade jag dessutom till Tokyo så samarbetet med Ann-Sofie upphörde
nästan helt. Kanske kan det återupptas en dag.
Ann-Sofie:
Här någonstans slutade det att vara roligt men jag är nöjd med hur vi
satte ihop bilderna. Det är min pappa som kör motorcykeln. Tjejen är
Anna Sara Dåvik, en jätteduktig designer som var den första jag
anställde som designassistent. Det här plåtade vi i Stockholm, jag
tror det är enda gången vi gjort det.
Vi har nog gjort några grejor till efter den här plåtningen men det
blev aldrig speciellt bra. Man kan inte låtsas vara naiv, vi visste
verkligen inte hur konstigt det vi gjorde var, vi visste att det var
annorlunda men vi tyckte samtidigt att det verkligen var helt normalt.
Det skulle kännas som om det var svårt att göra något såhär
oattraktivt och otydligt idag. Det är också egentligen helt otroligt
att något av det här blev publicerat och hade aldrig blivit det i
dagens modetidningsklimat.
Vad jag ville uppnå var bilder som förvånade mig estetiskt, jag ville
känna mig lite tveksam till om det var bra eller dåligt (jag ville bli
generad) och att inspireras av klichéer. Jag ville att det skulle
kännas ogenomtänkt. Om jag jobbade så blev jag mest nöjd. Egentligen
tyckte jag alltid att min styling förstörde Anders bilder.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home